Nyfikna på hotellet?
Ett varm välkomnande.
Solstrålen Lisa är alltid lika glad!
Konferensrummet, här uppdukat för julbord.
Lobbychefen Allehandro.
Trappen och övre korridoren.
Salongen med det fina fönstret.
Vill ni se mer får ni komma hit!
Så nu sitter jag på hotellet, inflyttad på kontoret (innan satt jag i hallen) ätande på min frukost...
Vad frukosten består av?
En kopp té och en knäck gjord av KusinLisa. En knäck helt perfekt i konsistens och smak, enligt mig.
Den är hård som en karamell utanpå och lite lätt seg i mitten, så man kan suga på den länge.
Skräcken för en tandläkare - suggodis.
Som tur är anses knäcken, som Kusin Lisa gjort, vara ett misslyckande och jag får äta hur många jag vill. Det får nog bli en till lunch också. Tänk om min PT såg mig nu.. jag har inte bara skolkat från våra pass, jag äter knäck till frukost också.
Att julen är här!
Det snöar nämligen utanför. Så luktar det gott också, något säger mig att det är Emeli som gör müsli, eller var det kanske äppelkaka?
Jag har lite tråkigt. Det var effektivare att jobba här än hemma! Jag är nämligen klar för dagen. En säljare ringde mig - jag sa att jag var upptagen med jobbet. Fet lögn, haha!
Jag ser bättre ut utan smink genom den kassa kameran än i verkligheten. På riktigt ser jag typ ut som en allergiker. Röda ögon, röd näsa och oborstat hår.
Ja? Har inte allergiker oborstat hår? Den enda allergikern jag känner är Ola och han ser alltid okammad ut.
Så var man tillbaka till "kontorslandskapet".
Jag var uppe klockan 7 i morse. Klockan SJU. Sist jag var vaken så tidigt berodde det snarare på att jag inte lagt mig kvällen innan och inte att jag var "morgonpigg". Men jag måste säga att det är ganska uppfriskande att gå upp med tuppen, vakna med solen och känna doften av daggen... eller frosten.. hm.
Så njuter man av en kopp grönt té och en morgonfralla av bake off-bröd när plötsligt svärmor med monster stiger innanför dörren. Direkt hoppar monstret på min påse med grejer som han ska käka upp. Jag säger åt honom att låta bli, han börjar då skälla som en galning och biter mig i hälsenorna. Jag står då blixtstilla och ser lugn ut, det ska tydligen hjälpa har jag hört, men det gör det ju såklart inte. Jag går sedan tillbaka och sätter mig på min stol och svärmor får rycka in och säga åt honom på skarpen. Hon lyckas bättre och jag blir imponerad av hennes förmåga att kunna ryta till.
Jag har så mesig röst så jag kan typ inte ryta.
Lite senare hör jag en massa konstiga läten från hunden.
"Nu äntligen bryter djävulen ut och vi får se hans rätta utseende" tänkte jag men istället lägger han en kräks på entre-mattan.
"Det var nog den där tändsticksasken han åt upp tidigare" sa svärmor...
Har jag sagt att jag hatar den här hunden?
"Alla tycker att han är så gullig, men oss lurar han inte. En ulv i fårakläder!" som en god vän till mig sa!
Svärmor lämnade precis hotellet med hundmonstret.
Cate: Då var det bara vi två kvar då....
Aledan: Aaa....
*Tysnad*
Aledan: Ska vi äta glass??!
