Tack Tjoffe

Då var man uppe klockan 10 morgonen efter att man varit på blåkortskväll. Visserligen gissar jag att det inte heter blåkort längre för att kortet vi fick var svart och så stod det VIP på.

Efter att ha stått i kö i typ oändligt massa minuter till buffématen kommer vi äntligen fram till uppdukningen och jag blir sjukt besviken. Det mesta är slut och det ser äckligare ut än skolmaten - bara i större upplaga!

- Jag vägrar äta detta! Sa jag.

Alexander som hade plockat åt sig 3 jalapenos tryckte in dem i munnen, sedan ställde vi våra tallrikar och gick till baren. Där bestämde tjoffe sig för att bjuda oss på middag från restaurangen istället. Jag var skeptisk och tyckte att det var onödigt men grabbarna jublade. Middagen var jättegod tjoffis, tack så mycket!

-

Innan själva blåkortskvällen började hade vi lite dödtid då jag gjort ansiktsbehandlig som var klar vid 6 och festen började 8. Jag kände att jag behövde gå på damernas och tänkte "Men jag kan gå på damernas hemma istället" men nej... det gick ju inte för vi har ju inget hem. Jag är hemlös! Men så i natt slog det mig. Jag är ju inte alls hemlös. Jag har ju faktiskt en lägenhet i stan som för övrigt är ockuperad av min lillebror - men den är fortfarande min. "Aaaah" nu känns det mycket bättre. Paniken har lagt sig.

Nu ska jag ta mina röda ansiktsbehandlingsränder och dra till vårt blivande hus.
Ut i vårsolen. Hej då.